Amma eller släng bebisen i soptunnan"

- Ammar du?
Det är en av de vanligaste frågorna man kan få som nybliven mamma. Ofta följt av olika påståenden om hur bra bröstmjölk är och hur fruktansvärt dåligt det är att inte amma sitt barn, för alla kan ju amma och det är ju så bra för barnet och det är ju så synd om barn som inte blir ammade.

På BB råder total amningshysteri. Tänker du ens tanken på att inte amma så kan du lika gärna åka hem på en gång, och lämna bebisen i soptunnan på vägen ut för det är ungefär lika snällt som att inte amma.

Och varje gång man tar fram sin modersmjölksersättning för att mata sitt barn (som man faktiskt visst älskar över allt annat, trots att man inte ammar) så blir man påmind via texten på förpackningen, ”bröstmjölk är den bästa maten för ditt barn”, om att man inte gör helt rätt.

Jag ger inte mitt barn det bästa. Jag är lite sämre än alla andra, ammande, mammor.

Tror personalen på BB att alla mammor skulle sluta amma sina barn om man sa att ”det går precis lika bra med ersättning”?

Jag tror inte det. Däremot så tror jag att många mammor skulle slippa gå runt med dåligt samvete för att de inte ger sina barn ”det bästa”. För vilken förälder vill inte ge sitt barn det allra bästa, vad det än gäller?

Jag har själv tre barn som jag inte lyckats amma mer än några veckor som längst. Jag har tre underbara, friska, glada, nöjda barn som inte är vare sig tjockare eller sjukare eller mindre socialt anpassade än andra (ammade) barn.

Jag har själv fått höra att det är synd att jag inte vill amma mina barn, som om det vore något jag bara inte hade lust med.

Och jag har själv suttit på sängkanten på BB med en skrikande bebis i famnen och gråtit för att jag inte kunnat amma, fast min bebis är hungrig. Och för att sjuksköterskan mittemot mig tittat på mig som om jag precis bett om att få sälja mitt barn på Blocket, fast allt jag sa var att jag behövde hjälp.

Jag kan berätta vad som är bäst för alla små bebisar. Det är att ha en mamma som mår bra (för ledsen mamma får ledsen bebis). Det är att få mat när man är hungrig (oavsett om den kommer från en flaska eller inte). Det är att få sova när man är trött och en kram när man behöver det. Det är få vara hel och ren och framför allt älskad!

Och kärlek förmedlas inte via bröstmjölk.

Malin Åberg

Bra skrivet tycker jag, som själv inte kunde amma. Antingen berodde det på mig, eller så var Theo alldeles för envis..För han skrek o gapade så fort vi skulle på att prova! Flaskan tog han direkt utan tvivel, så det är klart att det blev enklast för mig...efter en åtta olika sköterskors x antal försök i x antal dagar!

Är ju överlycklig över att han är äter, för mig var det sen det viktigaste. Jag pumpade i heltid i 3 månader, sen sinade det..fast jag då i tre månader pumpade med två timmars mellanrum, nattetid likaså..Stallde klockan!!

Så fasiken heller att jag är en sämre mor med mindre kontakt till mitt barn för att han inte ville amma!!!

Han var älskad, trygg och låg ALLTID över strecket när han skulle vägas..vare sig jag pumpade el sen när han fick ersättning! ;)