Det är skrämmande att gå och vänta på att det ska bli onsdag, då det är dags att åka in för att få veta när man ska bli igångsatt.
-För det kommer inte gå av sig själv den här gången, det är så lugnt och inget tecken har jag fått att nått ska vara på G. Och visst det kan komma som en blixt från klar himmel också, men jag orkar inte gå och tro o hoppas..Utan är inställd på att onsdag får jag veta, då får jag ett beslut.

Men jag ville verkligen INTE att det skulle gå så här långt, för jag tycker det hela är skrämmande och låter smärtsammare såklart. Har vart inne och läst lite på hur man går till väga för att dra igång, och det låter inte kul nånstans. Jag får lite panik, samtidigt som jag försöker lugna mig..
Låter och verkar smärtsammare på det sättet att det ska in och bökas i mig mer, med diverse medlen. Låter inte alltför kul.

Familjen var här förrut, och vi provfixade lite med hår o smink på Emelie..men jag mådde ju inte alltför bra så på tisdag så ska det nog bli kanon.
Har planerat att mamma tar Theo på tisdag kväll, eftersom vi ska vara på specialist mödravården kl. 08.00 på morgonen och han ska ju vara på dagis då. Så det blir enklast så...sen kanske det är lika bra o packa hans väska full, för vi kanske får besked om att det ska dra igång då.

Lustigt hur man sitter och planerar såhär, planerar med all säkerhet..precis som om inget skulle kunna "'ändras" i planerna. För så säkert känns det att det inte kommer nån bebis av sig självt...
Kunde jag inte bara få värkar ikväll eller natt....!!!!!!!!


Gillar inte det här läget!!!

kram