Jag är tacksam för varje minut som Theo sover längre...Han var hemsk förra veckan med att hela tiden vakna innan kl.6, och det blir inte kul för honom eller för oss.

Så nu i helgen har han fått lagt sig lite senare och det har gjort att han sovit till 8 på morgonen, helt otroligt skönt för alla! =)
Och igår var det dags för de gamla rutinerna att lägga sig mellan halv sju- sju, och han sov endå till 07.10 idag. Så underbart.
Själv vaknade jag lite efter 6  då istället, för man har en täppt och snorig näsa hehe ;)
Men man kunde ju endå ligga o dra sig och samtidigt slappna av mer eftersom man vet att han får sova ut också.

Så idag är vädret väldigt disigt men inget regn, så Theo ska få komma ut och göra av med energi för utomhus är bästa sättet och han älskar ju att vara utomhus.  =)

Hoppas också nu när han börjar dagis att han ska vilja sova längre än till 6-halv sju, han borde ju bli mer trött..men det återstår o se!

Min underbara man han var ju hemma hela förra veckan och kommer vara hemm med mig tills barnet är fött och de tio dagarna gått. Och Tacksam är jag för det, för hur skulle det hela annars gått.
Nu kan jag istället känna att orkar jag inte för att det smärtar nånstans eller kroppen känns helt slut så kan jag slappna av för han finns där, som igår jag mådde så illa, var yr o hade huvudvärk o visste inte vart jag skulle ta vägen. Nää, men då kunde jag lägga mig o vila en stund för han tog hand om Theo...Sånt är skönt.

MEN jag längtar efter normalitet, när bebisen är här och nya och gamla rutiner kan bli vanligt igen. Är stressande att behöva be honom vara hemma när han har massor inför nya varuhuset och dom gärna vill ha honom där.
Sen att man inte känner sig nå kul som person när man måste be om hjälp, för hur många kvinnor klarar sig inte själva genom HELA sina grviditeter...Ja, det tär på en när man börjar tänka i banorna att man kanske är för klen emellanåt...


hm...
kram