När man sitter där o klagar, så är det lätt att bara dra ner sig mer o mer. Det mesta blir mörkare o det blir en enda lång plågosång om hur synd det är om en...

-Alla har vi rätt o klaga, men ibland klagar vi för lätt över skitsaker.

-Faktiskt.

 

Sedan jag här i början av hösten hittade en helt fantastiskt & tragisk blogg, så ser jag mitt liv ur en annan vinkel.

När jag börjar klaga, så finns ju han...han och många andra som har det mycket värre än mig.

Så illa som man kan ha det, för jag...Jag överlever ju mina bekymmer, krämpor el vad jag nu klagar om!

Han och alla de andra som kämpar för ingenting, hur hårt det kan låta....Det är för dom vi andra ska klaga mindre, försöka se det positiva istället för det negativa. Uppskatta det vi har, och uppskatta våra liv.

Jag brukade faktiskt innan jag ens hittade den här bloggen, påminna mig om att det ALLTID finns någon därute som har det värre än mig. -Då när man satte igång sin klagosång, då när man insåg att nu har jag klagat för mycke och för länge...

För så är det, det finns alltid någon som har det värre än en själv...

 

 

Kolla in den här bloggen, den lämnar inget hjärta oberört!