Ja, igår så på eftermiddan så blev det allt annat är roligt...Emelie har mått dåligt hela helgen, men kämpat på som vanligt. Men där på eftermiddan orkade hon inte mer, hon hade ont i lungorna när hon andades, dom kändes varma beskrev hon, hon hade hostat en massa o tom lite blod. Hon hade svårt att andas, så till slut fick dom äntligen henne att åka in till nygatan i Örebro. Där dom trodde att det var en propp i lungorna, och så blev dom skickade till akuten.

Att få höra att det kan vara en propp i lungorna och sedan inte ett ord först tre timmar senare, där dom fortf. inte vet och pappa skulle höra av sig mer sen.
Det var väldigt olustigt och jag var förbannat rädd!!

Halv fyra imorse kom dom därifrån och jag ringde lite efter sju imorse och pratade med mamma, och då fick jag reda på att eftersom hon vart sjuk så mycket senaste tiden dessutom inte stannat hemma och kryat på sig tills hon vart helt frisk. Så har det gått hårt på lungorna och blivit överansträngt osv. Så nu fick hon medicin o grejjer och så hoppas jag att hon inte har för bråttom tillbaka till skolan/praktiken den här gången.
Hon har astma också ska jag säga, och det hade en viss påverkan också..

Men att det inte var en propp kändes ju verkligen som en lättnad, för det är ju så himla farligt så det hade verkligen vart hemskt. Men där sitter man hemma och har smått panik, man försöker att inte inbilla sig för mycket..Men det är svårt att inte vara oroad.

Ska till henne en sväng idag, kolla läget o så... =)

kram