Jag har legat de senaste dagarna, vart orkeslös..väldigt illamående och kräkts emellanåt...
Det är som en dvala hela tiden, man kan inte skaka av sig den heller. Idag gick vi tre ut och gick en sväng...För jag sa till Fredrik att jag måste ha luft...Få komma ut härifrån!
Uj uj...Vad härligt med frisk luft, men illamåendet försvann inte...

När vi kom hem gjorde mannen lunch...och vad tog det från att jag åt den till jag fick upp den, 30 min.
Jag blir så trött...hela dan igår mådde jag dåligt med fick behålla maten tills kvällsmaten kom där vände det, och då fick jag inte behålla det.
Åt sen en skål med flingor o mjölk på kvällen..det var gott!

Saken är ju att man mår så illa, och bara jag säger ordet MAT vill jag spy...men endå kan jag när jag väl sitter vid bordet äta det mesta.,..Men att öppna kylskåpet o se en massa saker där, det är svårare. Sen när man väl fått upp maten, då blir jag sugen på allt och vill vräka imig!! Tyvärr har jag gjort det ett fåtal ggr o det gör inte saken bättre.
Som nu när vi åt kvällsmat så åt jag sakta o inte så mycket..även om jag ville vräka i mig och ta om i stora lass!

Barnet jag får är självklart värt den här mödan, så länge den håller isig!! Men jag tror att om jag hade en trevligare erfarenhet av att vara gravid så kanske jag hade gjort det här tidigare el fler ggr..hehe ;)
Med tanke på vad man får ut av det hela!
Men två barn blir det och inga fler, och det är inget jag säger nu!! Jag menar det, jag vill inte gå igenom det här igen, även om det i slutändan är värt det!!!!

Jag har bara under den här tiden som jag legat dålig, känt mig som en börda. Fredrik kom hem tidigare igår och är hemma tills på lördag från sitt jobb. han är ledig tors o fredag, men tis o onsdag har han löst så han kan hjälpa mig.
Och det är snällt och underbart, men det känns jobbigt. För såhär vill jag inte ha det!!
Han får krångla med sitt jobb, för att jag är gravid. Herrejösses...Jag vill ju klara mig själv och kunna må hyfsat så jag kan få känna mig som mig...och inte som en hösäck...

Näää...nu tycker jag synd om mig själv...känner mig bitter...Att det var tvunget till att bli såhär..Jag sa till Fredrik att om jag en kväll kunde få ett tecken på att det släpper lite, så det finns en ljusning för att morgondagen blir bra..Men det får jag inte.

Imorn är det Pablo Francisco och vi köpte biljetter för en månad sen, och har sett fram emot det!! Och nu är det tveksamt om jag orkar gå. Fredrik har pratat med några som kanske ska köpa biljetterna av oss i värsta fall..Men jag vet inte hur jag ska orka!!
Jag bävar för nått så roligt! =/ 

Jag har sagt att jag får ta med vatten, nått jag kan småäta på...har väl nära till toan om jag måste kräkas..el en spypåse till hands...näää fy farao!!!!!!


Ladies night ja Sofia...Det är lååångt kvar,..njae inte så långt...Men såhär ska jag inte må då, det har jag bara bestämt!!
Stupar om jag känner såhär varje dag fram tills dess..men det gjorde det sist ju, men inte den här gången...Så får det inte bli!!!


kram