Ja idag fyller jag år...Ser fram emot det som vanligt, men har väl inte samma entusiasm som annars! ;)

När jag fyllde 25år då var jag också gravid, lyckligtvis var det i slutskedet...Theo kom nästan exakt en månad efter, den 23:e! Men då var man lite trött, hade fötter o halva vader svullna..Men det var helt ok endå! =)
Jag mådde ju bra på insidan så att säga.. =)
Åkte då o handlade allt själv och fixade mat o sånt...ingen fara där...Fredrik var på kurs med chefen då..Men jag klagar inte. Det var skönt att kunna lösa allt själv...fast man såg lite lustig ut när man kom o gick..

Nu idag då...så vill jag inte känna mig "ynklig" för jag är rädd att framstå så, många som är gravida dom känner aldrig av sånt. Vet hur jobbigt det var att förklara på jobbet då förra gången jag var gravid att man mådde såhär...blev sjukskriven o fick det på papper...Att jag inte kunde jobba när jag kräktes titt som tätt o mådde konstant illa.
Hade då två till på mitt jobb som var gravida, den ena hade känt av illamående litegrann den andra ingenting..Sen kommer jag...Chefen hade svårt att tro mig, tror den ena gravida också hade svårt o tro mig eftersom hon inte kände såhär. Hon kom med tips gör si o så...
Men läkaren hade redan gått igenom det med mig..plus två olika mediciner som inte hjälpte...gjorde mig bara dåsigare o tröttare. Blä..

Så klart det kändes jobbigare...försäkringskassan som säger att gravid är ingen sjukdom. Såklart det inte är, men det finns biverkningar för vissa som gör att man känner sig sjuk!
Folk som går igenom mycket värre saker än mig, som får ligga på sjukhus...Kan man jobba då? Ska man jobba då!?

Ja jag blir frustread på många sätt..för många förstår inte och då känner jag mig "konstig"...

Diskade igår...o det kändes som tio ronder mot mike tyson...fick sitta ner o flåsa ett tag o sen kräkas...
Jag tycker inte synd om mig själv men jag menar bara att såhär är det. Det är inte inbillning eller överdrivet.


Jag fick säga ifrån om min klipptid idag...orkade inte...
Har faktiskt skalat potatis..det gick an! Man blir glad för det lilla! =)
Och även om det är min familj o Fredriks ikväll som kommer..så måste jag inte "underhålla" när dom kommer...alla sköter sig själva, och hjälper mig. det vet jag, jag kan smyga undan om jag behöver...behöver nog inte säga så mycket överhuvvetaget hehe..De är så pratglada endå, vilket är skönt =)


jag har inte grävt ner mig helt...jag ska fortf inte bli som sist...!! Jag ska bli bra och jag börjar imorn...så får det här rinna ut under natten ;)

KRAM