jaha...
Här fortsätter sjukdomarna...Fredriks lediga dag började inte så bra, han vaknade vid fyra inatt o mådde dåligt.
Så han fick springa fram o tillbaka, hela dagen har han vart som ett spöke. Theo har vart kinkig, och kliar sig i munnen hela tiden.
Han har dom tänder han ska ha, finns inget glapp..Så varför kliar han sig i munnen så?
Har gjort det nu i en fyra dar iaf...
Han vaknade förresten i natt, och var uppe i ett par timmar...Sen han väl somnade om, så kunde inte jag sova..Bara några få kortisar från 4 imorse, så kul så...
Men efter 8 på morgonen vaknade Theo skrikandes, då var det bajs överallt på honom, i sängen, när vi lyfte ur honom så fortsatte det på golvet. Så det var bara att börja, Fredrik tog hand om Theo o jag började torka o fixa allt annat.
Vi hade sån tur att tvättstugan var ledig hela dagen, så det jag tänkte tvätta till helgen åkte med idag med..Så jag har tvättat som en tok, strykit, gjort mannens favoritmat hemmagjorda köttbullar med sås o potatis..kokade lingonsylt också idag, för den började ta slut!
Har kollat på Greys´s anatomi...Hjärntumörer handlar det om, börjar då tänka på min farbror som i september -08 dog av just det. Han hade gått med en sån kraftig huvudvärk så länge, på vårdcentralen avfärdade dom honom lätt...Det här var bara migrän ta de här pillerna.Han försökte förklara gång på gång, att huvudvärken nästan fick han att svimma..
Till slut blev det väl så, akuten blev det...Där fick dom väl reda på det till slut...Dom tog bort den på honom, men det tog inte mer än tre fyra månader så hade det kommit flera stycken tillbaka. Där fick han beskedet att det inte fanns något att göra, han fick gå med sån smärta så länge, för att bara vänta på att tyna bort o till slut dö!
Pappa tog det hårt på, mamma också...Pappa var ju med han mest på slutet, och han kände knappt igen sin bror. Han vägde i pricip ingenting, dom svalt honom de sista veckorna. För att de skulle gå fortare för honom, han kräktes bara upp allt han åt o drack. Han hade så ont så ont....Jag lider med alla som får ha det sådär, som får leva sin sista tid i sån smärta.
En smärta som vi andra friska aldrig kan förstå....Han hann fylla 50 år i maj, sen i september var han borta!
Nää, ska inte prata om detta mer...ser fram emot imorgon istället. En ny dag! =)
Take care
Så han fick springa fram o tillbaka, hela dagen har han vart som ett spöke. Theo har vart kinkig, och kliar sig i munnen hela tiden.
Han har dom tänder han ska ha, finns inget glapp..Så varför kliar han sig i munnen så?
Har gjort det nu i en fyra dar iaf...
Han vaknade förresten i natt, och var uppe i ett par timmar...Sen han väl somnade om, så kunde inte jag sova..Bara några få kortisar från 4 imorse, så kul så...
Men efter 8 på morgonen vaknade Theo skrikandes, då var det bajs överallt på honom, i sängen, när vi lyfte ur honom så fortsatte det på golvet. Så det var bara att börja, Fredrik tog hand om Theo o jag började torka o fixa allt annat.
Vi hade sån tur att tvättstugan var ledig hela dagen, så det jag tänkte tvätta till helgen åkte med idag med..Så jag har tvättat som en tok, strykit, gjort mannens favoritmat hemmagjorda köttbullar med sås o potatis..kokade lingonsylt också idag, för den började ta slut!
Har kollat på Greys´s anatomi...Hjärntumörer handlar det om, börjar då tänka på min farbror som i september -08 dog av just det. Han hade gått med en sån kraftig huvudvärk så länge, på vårdcentralen avfärdade dom honom lätt...Det här var bara migrän ta de här pillerna.Han försökte förklara gång på gång, att huvudvärken nästan fick han att svimma..
Till slut blev det väl så, akuten blev det...Där fick dom väl reda på det till slut...Dom tog bort den på honom, men det tog inte mer än tre fyra månader så hade det kommit flera stycken tillbaka. Där fick han beskedet att det inte fanns något att göra, han fick gå med sån smärta så länge, för att bara vänta på att tyna bort o till slut dö!
Pappa tog det hårt på, mamma också...Pappa var ju med han mest på slutet, och han kände knappt igen sin bror. Han vägde i pricip ingenting, dom svalt honom de sista veckorna. För att de skulle gå fortare för honom, han kräktes bara upp allt han åt o drack. Han hade så ont så ont....Jag lider med alla som får ha det sådär, som får leva sin sista tid i sån smärta.
En smärta som vi andra friska aldrig kan förstå....Han hann fylla 50 år i maj, sen i september var han borta!
Nää, ska inte prata om detta mer...ser fram emot imorgon istället. En ny dag! =)
Take care
Kommentarer från er söta läsare.
» Mamman mitt i kaoset
Usch vad ni håller på!
Hoppas det ger sig snart!
Här, peppar peppar, håller vi oss friska. Bara Wilma som har stopp i magen, vet inte om det är bättre iofs, har inte bajsat sen det rann ur henne i lördags. Så jag hoppas på att det kommer idag!!
Friskkramar!
Trackback